Mejl som kommer fram.
En domän ingen kan låna.

Så sätter vi upp SPF, DKIM och DMARC

Vi börjar med att kartlägga vilka system som faktiskt skickar mejl med er domän som avsändare. Det är sällan bara mejlleverantören. Nyhetsbrevsverktyg, affärssystem, bokningssystem och hemsidans kontaktformulär skickar ofta var för sig, och varje avsändare som saknas i uppsättningen riskerar att stoppas när policyn skärps.

Sedan publicerar vi posterna i er DNS. SPF blir en TXT-post som listar vilka servrar som får skicka för domänen. DKIM sätts upp i varje avsändande system, som signerar mejlen kryptografiskt med en privat nyckel medan den publika nyckeln läggs i DNS så att mottagaren kan verifiera signaturen. DMARC blir en policy som talar om vad mottagaren ska göra när SPF och DKIM inte stämmer, och vart rapporterna ska skickas.

Vi inför DMARC stegvis. Först i läget none, som bara rapporterar utan att påverka leveransen. När rapporterna visar att alla era legitima avsändare passerar skärper vi till quarantine och till sist reject, där förfalskade mejl avvisas helt. På så sätt riskerar vi aldrig att era egna mejl försvinner på vägen.

Arbetet görs till fast pris efter en kort genomgång. Ni äger domänen och DNS-kontot hela tiden, och ni får en dokumentation över vad som publicerats och varför, så att nästa system ni kopplar in kan läggas till utan att börja om.

När behöver ni det, och vad händer annars

Ni behöver det så fort ni skickar mejl från en egen domän, och särskilt om ni märker att mejl hamnar i skräppost, att kunder inte får era svar eller att någon fått ett mejl i ert namn som ni aldrig skickat. Byter ni mejlleverantör eller kopplar in ett nytt utskickssystem är det också läge att se över posterna.

Låter ni bli händer två saker. Leveransen försämras gradvis i takt med att mottagarna skärper sina krav, ofta utan att ni får något felmeddelande. Och er domän står öppen för den som vill skicka bedrägerimejl till era kunder med er som avsändare. Det förtroendet är svårt att bygga tillbaka.